Sankt bernhard

Sankt bernhardshund

Sankt bernhardshund är en ras med inbyggt lokalsinne viket gör dem utmärkta som livräddningshundar. När de befinner sig i svår terräng eller i dåligt väder så hittar de ändå tillbaka hem. På 1600-talet så användes hunden som vakt och skydd för omkring resande och pilgrimer i S:t Bernhardspasset.

Hundtyp: Vall-, Boskaps- och Herdehunda
Användningsområde: Som sällskapshund men även som gårdshund. Rasen är också duktiga på att söka och spåra.
Temperament/Mentalitet:

En sankt bernhardshund är en lugn, långsam, tänkande, snäll, godhjärtad, trevlig, pålitlig, relativt livlig hund med viss vaktinstinkt. Den trivs väldigt bra med barn och passar utmärkt som familjehund. Rasen fungerar bra med andra djur. Vaktinstinkten gör att den försvarar sin familj. Det krävs tålamod då rasen tänker långsamt.

Aggressivitet: Låg
Fungerar med barn: Mycket bra
Motion: En sankt bernhardshund ska ta det försiktigt med motionen så länge de växer och bör inte heller gå i trappor. Rasen kräver inte heller som vuxen exceptionellt mycket motion. Att springa är jätte bra för hundens muskler, däremot bör man vara försiktig då den kan skada sig.
Träning: Inte speciellt träningsbenägen. Behöver tidigt dresseras till att inte dra i kopplet.
Arbetsvilja: Låg
Energi: Normal
Hälsa: Stora problem på grund av sin storlek.
Sjukdomsdisposition: Höftledsdysplasi och armbågsledsdysplasi.
Mankhöjd: Hanar ca 72–90 cm. Tikar ca 64–80 cm.
Vikt: Ca 68–100 kg.
Färg: Vit som har rostbruna markeringar, röd med vita markeringar eller brokigt fläckig.
Kroppskonstitution: Extra stor, kraftig, muskulös, stolt hund med stort huvud.
Päls: Finns både som lång och korthårig. Endast den långhåriga varianten kräver borstning minst 1 gång i veckan.
Livslängd: Sa 6-11 år.
Ursprungsland: Schweiz.
Ursprung:

Sankt bernhardshunden har ett inbyggt lokalsinne viket gör dem utmärkta som livräddningshundar. När de befinner sig i svår terräng eller i dåligt väder så hittar de ändå tillbaka hem. Den första utställningen för rasen hölls 1877. Hunden har tyvärr en stor benägenhet att dregla. På 1600-talet så användes sankt bernhardshunden som vakt och skydd för omkring resande och pilgrimer som tog sin tillflykt i S:t Bernhardspasset. Munkarna insåg efter ett tag att dessa hundar passade bättre som livräddningshundar och började aktivt avla fram en hund som skulle passa för uppgiften. Det finns otaliga historier om hundens bedrifter och livräddningar. Sankt bernhardshunden kommer från de stora gårdshundarna som fanns i massor i detta område. I mitten på 1800-talet minskade rasen och munkarna började korsa in bl.a. Pyrenée och Newfoundland.

Kända ägare till rasen:

Tjorven i Saltkråkan.

• Ofta skildras Sankt bernhardshunden med en konjaks tunna hängandes runt halsen för att ge människor de räddar något värmande att dricka, denna legend är inte sann. Munkarna från klostret där rasen har sitt ursprung hävdar att hundarna aldrig tog konjak med sig när de räddade människor. Istället värmde hundarna de frusna genom att lägga sig på dem med sin stora tjocka och varma päls.
• Beethoven är en populär barnfilm där stjärnan är en Sankt bernhardshund, den blev omåttligt populär när filmen släpptes 1992.
• En av de mest skrämmande filmhundarna är nog Cujo, en Sankt bernhardshund i Stephen Kings film med samma namn. Den handlar om en rabies smittad hund som terroriserar människor.
• En av Sveriges mest älskade tv hundar är troligtvis Båtsman i ”Vi på Saltkråkan” efter Astrid Lingrens berömda barnbok.
• Sankt bernhardshunden är extremt lojal mot sin ägare och även fast den inte är en aggressiv ras så drar den sig inte för att försvara sin förare om en hotfull situation uppstår.


Sankt bernhardshund